Inte för att jag vet hur vi ska klara ännu en vecka hemma.
Tvåårstrots de va så de kallades va?
Nu när han äntligen slutat bita A, så puttas han så fort hon ställt sig upp, tar alla leksaker A håller i, skriker så taket lyfter, å gör allt han vet att han inte får.
Vi föröker roa oss så gott de går, men dagarna är så långa när karln dessutom aldrig är hemma.
Förbannade jobb!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar