Flytta isär för kärleken?
Jag vet inte riktigt vad jag känner inför ett sånt påstående?
Kanske har Olle Waller rätt i sitt uttalande, det är lättare att gå från särbo till sambo än tvärt om!
Jag kan aldrig ens tänka tanken att jag och M skulle gå till särbo efter snart 7 år tillsammans. De skulle kännas som om vi redan gett upp. Inte hittat någon annan lösning än att flytta ifrån varandra.
De snurrar många tankar just nu, efter allt som hänt så ligger känslorna för nära och jag kan inte undvika verkligheten.
Precis som vanligt när jag inte mår riktigt bra så går jag in i mig själv, orkar inte sätta mig in i andras bekymmer. Jag som i vanliga fall alltid sätter alla andra före mig själv.
Men även om det inte alltid märks så bryr jag mig
Jag lider med mina nära som troligtvis snart genomför seperationen, jag lider med min kära vän som gång på gång får gå me ovissheten om vad detta gör för framtiden.
Jag vet inte om jag helt tappat tron på att allt kommer lösa sig, innert inne så vet jag ju att de kommer göra de på ett eller annat sätt, men jag ser just nu bara en väg.
1 kommentar:
Man måste få sätta sig själv som nummer ett i bland. :)
Skicka en kommentar