Läste just ett inlägg som gjorde mig väldigt ledsen.
Iofs är de inte så svårt just nu, men de här gör verkligen ont!
Ett par jag känner har bestämt sig för att separera. Inte alls väntat.
Skulle kunna tro de om vissa andra men inte dom!
Fast de är klart, de är inte sånt man visar, fast på nåt sätt så brukar de väl ändå lysa igenom att man inte har de riktigt bra!
Hur lever man ifrån varandra, hur lever man själv?
De är jäkligt svårt ibland, man måste jobba hela tiden, inte ta varann för givet.
Men hur lever man ihop hela livet. Vad är nyckeln?
Jag känner 1 par som varit tillsammans hela livet. Över 50 år tror ja de är. Hur gör man de?
Min största rädsla är just att jag och M ska separera, att bara få ha barnen halva tiden. Att de ska komma ikläm för något jag och M inte skulle kunna lösa.
Nu är de inte nåt vi har några funderingar runt, så de blir missförstånd här.
Men ibland kommer ändå tanken över mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar