...

Man behöver inte ha svar på allt!

Fortsättning följer...

Eländet fortsätter...

Bihålsinflamation & öroninflamation...
12 dagar me pencillin å TOPPEN, precis va ja behöver just nu...

Va ledsen jag blir...

Läste just ett inlägg som gjorde mig väldigt ledsen.
Iofs är de inte så svårt just nu, men de här gör verkligen ont!

Ett par jag känner har bestämt sig för att separera. Inte alls väntat.
Skulle kunna tro de om vissa andra men inte dom!
Fast de är klart, de är inte sånt man visar, fast på nåt sätt så brukar de väl ändå lysa igenom att man inte har de riktigt bra!
Hur lever man ifrån varandra, hur lever man själv?

De är jäkligt svårt ibland, man måste jobba hela tiden, inte ta varann för givet.
Men hur lever man ihop hela livet. Vad är nyckeln?
Jag känner 1 par som varit tillsammans hela livet. Över 50 år tror ja de är. Hur gör man de?

Min största rädsla är just att jag och M ska separera, att bara få ha barnen halva tiden. Att de ska komma ikläm för något jag och M inte skulle kunna lösa.
Nu är de inte nåt vi har några funderingar runt, så de blir missförstånd här.
Men ibland kommer ändå tanken över mig.

Så sant som de va sagt.

De är precis så som min kära vän sa.

De är inte bara saknaden av vad som skulle varit som gör ont. För det kommer altid fattas en.

Men jag hade även för varje dag byggt upp förväntningar, förhoppningar, drömmar, planer m.m som nu gått i krasch.

Värst är nog att allt jag hoppades på skulle gå i lås försvann på ett par sekunder.

Nu måste jag fortsätta genomlida helvetet. Kanske måste jag hitta en annan lösning på detta..?

Vänder de nu?

Igår fick ja allt bekräftat, de såg fint ut å de finns inga hinder längre...
Nu ska jag jobba mig upp och me lite hjälpt så kanske de går fort.
Men känslan där va fruktansvärd, allt kom tillbaka...

De finns mycke att se fram emot, valborg me underbara vännerna. Träna inför 2 lopp, våren och sommaren i trädgården. Semester me familj och vänner.

Hur de än går så kommer allt bli bra, å de kanske va tur att de hände nu när de börjar bli vår. För ja orkar nog inte gråta hur länge som helst.

Kan de ta slut???

Ja har alltid undrat och nu tvekar ja mer än nånsin. Kan tårarna ta slut? Eller är de never ending som gäller?
Om de är nån som har koll så kan ni snälla berätta de för mig.


Förlåt till alla för att ja inte hör av mig eller är så aktiv här på nätet just nu.
Tankarna snurrar å ja vet knappt vem ja är ibland!
De blir bättre, de vet ja.
Men man måste ner på botten för att orka ta sig upp till ytan igen.
Just nu är ja på väg ner!

Tårar

Jag gråter så länge jag vill, inte för att du tycker de är bra nu!

Åt helvete...

De blir inte alltid som man tänkt, de är ja nu mycke väl medveten om.
De slutade me op efter mååånga timmar me en smärta från helvetet!

Just nu finns de ett par kommentarer ja helst vill slippa:
- Nu är de ju över ~Nää de är nu allt börjar
- Men du har ju inte ont ~ Ont vars..? nu gör de mer ont än någonsin!
- De är så vanligt ~ Ja de är vanligt men de gör de inte lättare just nu.

Fråga inte om ni inte vill höra svaret.

Syltburken och ölet

SYLTBURKEN OCH ÖLET

När livet ibland ger mer än du kan klara, när 24 timmar inte räcker till, minns då syltburken o ölet.

En professor i filosofi står framför sin klass, med några saker framför sig på katedern. När lektionen börjar lyfter han, utan att säga något, fram en tom syltburk, och fyller den med golfbollar. Han frågar sedan studenterna om burken är full. Dom nickar jakande.

Så plockar professorn upp en låda med små färgade kulor och häller dom i burken. Han skakar burken lätt och kulorna finner sin väg till hålrummen mellan golfbollarna. Igen frågar han studenterna om burken är full. De nickar jakande igen.

Professorn tar då upp en påse med sand och häller det i burken. Självklart fyller sanden hålrummen mellan golfbollar och kulor. Återigen frågar han studenterna om burken är full.Studenterna svarar med ett rungande JA.

Professorn tar då fram en stor burk öl och häller i hela innehållet i burken, vilket effektivt fyller upp hålrummen mellan sandkornen. Studenterna börjar nu skratta.

Nu, säger professorn när skrattet lagt sig, ponera att denna burk representerar ditt liv.

Golfbollarna är de viktiga sakerna i livet, din familj, dina barn, dina vänner, dina favoritsysselsättningar, saker som om allt annat försvann, och bara dom sakerna återstod, så skulle ditt liv fortsätta att vara fullständigt.

De små kulorna representerar de andra sakerna som betyder något, ditt jobb, din bil, ditt hus, sanden är allt annat utöver dom små sakerna.

Om du först häller i sanden i syltburken, fortsatte professorn, så blir det ingen plats för golfbollarna och småkulorna.

Detsamma gäller i livet, om du spenderar för mycket tid och energi på dom små sakerna, så får du aldrig plats för dom sakerna som är viktigast för dig.

Koncentrera dig på de saker som är viktigast i ditt liv. Lek med barnen, ta dig tid till motion, bjud ut din kära på middag, spela 18 hål till. Det blir alltid tid över till att städa huset och kasta soporna. Ta hand om golfbollarna först, det som verkligen betyder något, prioritera. Resten är bara sand.

En av studenterna räckte upp handen och undrade vad ölet representerade. Professorn log och sa, jag är glad att du ställde den frågan. Det visar bara att hur fulländat ditt liv än verkar vara, så finns det alltid plats för en stor ÖL.

Underbara vänner

Ibland fylls jag av en sån kärlek till mina vänner.
Just idag på väg hem från stan med en ny kamera bredvid mig i framsätet fick ja en sån känsla.

Två personer som under så lång tid fanns så nära men jag märkte de aldrig.
Tack E för hjälpen nu återstår bara att prova den :-)

Problem...

Verkar inte kunna uppdatera bloggen så som ja vill, står mest FEL!
Provar igen, å funkar de så återkommer ja om 2 veckor ungefär när vi¨återvänder till civilisationen.