1 år

Förra påsken var oerhört tung, på många sätt.
Igår var det ett år sedan allt började, imorgon är det ett år sen jag hamnade på operation men de känns nästan som igår.
Jag kommer alltid bära med mig smärtan och sorgen efter det vi förlorade då.
Nu har vi har tillsammans kommit starkare ut ur mörkret och jag ser ljuset i tunneln.

Den här påsken kommer bli jobbig på ett helt annat sätt, jag har fortfarande inte förstått att det är på riktigt men de verkar som om de är de.

Ska göra iordning det sista idag på fm innan barnen ska hämtas efter lunch.
Har ätit frukost och betalat räkningar, nu blir de dusch och sen måste lite nytta göras.
Jag ska dock inte bära, lyfta eller på annat sätt anstränga mig vilket försvårar det mesta för mig!