Smal och lycklig?

Hamnade i en sådan diskussion igår!
Är man smal och väger lite är man lycklig!

Jag kan inte förstå argumenten, om det står 58 kg eller 63 kilo på vågen gör knappast någon skillnad.
Jag kan förstå riktigt överviktiga människor, att de vill ha resultat på vågen!
Men jag kan inte bry mig mindre, vikten är en siffra på vågen (som jag för övrigt inte ens förstår varför jag äger en då jag aldrig använder den) För mig handlar all min träning om välmående, bra hälsa (både för kropp och själ) men framför allt handlar det om hur otroligt roligt jag tycker att det är!

Jag har hållit på med träning i lite olika former sen jag var 4 år, tävlade under dryga 10 år och har aldrig hållit upp mer än 6 månader då Lillprinsen ville komma ut på tok för tidigt!
Jag kan inte tänka mig ett liv utan träning, jag kan inte tänka mig ett liv utan kickarna jag får efter ett hårt träningspass, och visst jag erkänner jag vill se resultat också, men mina resultat mäter jag i kilo på vikterna, kapade sekunder på löparrundan eller endorfinkickarnas rus!
Inte några kilo hit eller dit på vågen!