I hela mitt liv har jag lagt ner oändliga timmar på träningen!
Jag älskar att träna, jag älskar känslan av att ta ut mig till bristningsgränsen, jag älskar kicken, känslan av att lyckas med något man länge jobbat för!
Jag älskar sällskapet och folket man lär känna men håller mig ändå till "sporter" där man själv kan mäta sina egna framsteg!
Jag har ofta mötts av "oförstånd" varför lägga ner så mycket tid, så mycket energi på något så jobbigt, ja de är ju så stora delar av folket ser på träning.
Det är precis lika dant nu, efter att jag slutade med gymnastiken och hopprepet har jag inte riktigt hittar något specifikt som jag brinner för!
Jag älskar känslan efter en mils löpning, känslan efter ett riktigt killerpass på gymmet!
Men det är inget jag tyckt har varit så oroligt roligt som jag tycker dansen är!
Jag är fullkomligt lycklig när jag kommer där ifrån, jag har svårt att slita mig från dansgolvet och tycker alltid de spelas minst två låtar för lite!
Socialt är det helt underbart, jag har träffat så oroligt mycket nya människor, nya vänner som älskar att dansa precis lika mycket som jag gör!
Men varför ska folk ha så många åsikter!
Är ni bara svartsjuk på att jag hittat något som gör mig lycklig, eller är det bara för att ta ut ert egna missnöje på någon annan?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar