Jag tror att dom allra flesta, på ett eller annat sätt någon gång i livet har haft eller har ett komplicerat förhållande till maten.
Träna, lätt som en plätt om man jämför med maten.
Så här skriver Ida aka Alla kan träna
" Det här med att äta bra är inte svårt. Lagom mycket vanlig mat med jämna mellanrum så att man orka det man vill, kanonenkelt. I affären är det lätt, utbudet av vanlig mat är jättestort och att pulvermos inte är samma som potatis säger sig själv. I kylskåpet är det också enkelt, vi vet allihop skillnaden på ägg och chokladsås. På tallriken - lätt, ute på restaurang - kanonenkelt, på festen- pice of cake. Driver jag me er? Nej, jag ska tala om vad som är svårt.
Det är i huvudet det är svårt. Att välja rätt. Att stoppa laom mycket bra käk i munnen. Det är det som är svårt. I huvudet lever alla hjärnspöken, där dins alla frestelser och det är där den ständiga dialogen pågår. I huvudet avgörs det om du kommer att äta bra eller dåligt, lagom, för lite eller för mycket, med bra eller kasst samvete. Det spelar ingen roll att du vet allt om kalorier, planering, näringsinnehåll och annat, inte om valet ändå får dig att må dåligt."
Gå in HÄR om du vill läsa hela inlägget!
Hon har så rätt. Det är i huvudet hjärnspökena finns, ibland känns det som att jag inte gör annat än att planera, handla, laga och äta mat. Ständigt val av vad man ska äta, innehåll, näringsämnen, tillsatser, ren mat, paleo, LCHF, GI, LCHQ, ekologiskt eller bara helt vanligt mat i rätt mängd.
Ständiga frågor från kollegor, vänner, familj. Hjärnspökena är mer än nog att hantera, fler frågor och kommentarer behövs inte!
