Det är för mycket, stressen äter upp mig inifrån och jag ser det så tydligt.
Det finns dock ingenting jag kan ändra på just nu.
Dra ner på träningen skulle majoriteten av er säga men där försvarar jag mig.
Dels för att träningen är det enda som får mig att skjuta bort allt annat från hjärnan, för att det är de enda som inte stressar mig, ger mig ångest eller fått mig att vilja dra täcket över huvudet!
Men främsta anledningen till att jag just nu vet att det absolut inte är träningen som tar tid och stressar mig är för att jag på snart 6 veckor inte har tränat ett enda ordentligt pass!
Gjorde två försiktiga försök förra veckan och förkylningen återvände!
Mitt liv går därför just nu ut på barn, hus, PLUGG, nattplugg, mat, hämtningar, lämningar, logistik, S träningar, mer logistik, folk som drar i mig, jobb, folk som behöver Ms kunskap, kalas, släkt, mer jobb, mer plugg och ingen tid!
Sova är överskattat, natten funkar lika bra till plugg. Helgerna är till största delen vigda till jobb och däremellan möts vi alla någon gång i hallen!
Mitt liv, helt som vanligt. Det enda ovanliga i detta är att plugget inte brukar stressa mig så, jag brukar inte känna sådan ångest över den delen, jag brukar kunna koppla bort.
Men nu är det som ett svart hål som bara växer sig större och större!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar