3 1/2 månads oro var över! Han stannade i magen så länge som planerar och förlossningen fick tillslut ske här i stan ändå! Rummet var fyllt med runt 35 personer, klädda i gröna rockar och munskydd. Skulle jag få höra honom skrika? Nej, inte ett knyst hann jag höra, jag hann heller inte se honom innan barnteamet försvann med honom!
6 timmar senare såg jag mitt hjärta för första gången, den lilla lilla kroppen med en mängd sladdar kopplade och med andningshjälp!
De var kärlek vid första blicken, ren och skär kärlek!
Underbara barn, vad jag älskar dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar