11 augusti 2002

Idag är det precis 7 år sedan jag och mannen blev ett par.

Det var det här som gjorde att vi blev ett par...

Jag skulle bara ringa för att höra om jag fick åka med honom ner då jag hörde att han skulle ha en plats ledig. Självklart fick jag det och han erbjöd mig till och med framsätet!

Helt plötsligt kom han in på jobbet och sen spenderade vi helgen tillsammans, ja iaf de stunder jag inte jobbade. Blev inte mycke sömn den helgen.

Lördag natt på väg till Bjurholm för att lämna av E satt jag som vanligt i framsätet bredvid M, han la sin hand på mitt ben, och E kläcker ur sig från baksätet.

-Men e ni tillsammans nu eller..?

Jag och M tittade å varann å började skratta, - Ja va fan de kan vi väl va!

Flera månader hade han "raggat" på mig, men vi va vänner så ja trodde väl inte att han ville någe mer och jag hade dessutom en annan lite halvt på sidan...

Just då hade jag inte "kärleks känslor" för honom, men man kan inte vinna om man inte vågar förlora.

Så här står jag nu idag, 7 år senare.

Gift, 2 underbara barn, villa, volvo... Ja de är bara vovven som fattas!

Å de där kärlekskänslorna, ja de infann sig snabbt!