Ja precis så känns det idag, men ja vet att snart står jag där igen och hoppas.
Men just nu känndes de ännu lite jobbigare än vanligt.
Vad ska jag nu välja att fokusera på? Jag har inget att se fram emot, och det jag då trodde var en självklarhet är nu helt omöjligt.
Vad ska jag sätta för mål, något att se fram emot och vara värt att inte lägga mig under täcket och sova i hundra år?
De är dessutom mycke på jobbet, fast dåligt organserat och jag vet inte mycke mer än hur jag jobbar nästa vecka!
Jag som inte ens skulle jobba nu!
Skit!!!
1 kommentar:
Det låter inte bra! Jag förstår att det är något särskilt som han hänt. Jag hoppas att du vet att du alltid kan prata med mig om du vill. Sköt om dig och jag hoppas att vi ses snart. Kram
Skicka en kommentar