Allmän egendom

Så fort det blir allmänt känt att man är gravid så förvandlas man från en egen individ till allmän egendom.
Helt plötsligt är det helt ok både för kända och okända personer att kommentera magens vara eller inte vara, vikten och värst av allt är att alla utan att fråga bara kan komma fram och lägga handen på magen.

När vi för 5 år sedan berättade att vi skulle ha barn haglade kommentarerna tätt. Först för att vi var så unga, sen för att jag inte hade fast jobb, att vi inte varit tillsammans så länge och för att vi precis haft ett "uppehåll"
Lite längre fram när jag vänligt men bestämt sa att jag inte ville diskutera förlossningar eller ens höra alla andra berätta hur deras varit så var det ingen som respekterade detta.
Att jag kunde börja gråta och bli helt hysterisk just för att folk inte lyssnade på mig tror jag inte riktigt någon förstod förrän det inträffat ett par gånger "in public"
När jag själv beslutade mig för att få igenom ett kejsarsnitt så var folk inte sen att ifrågasätta mitt beslut.
Nej inte heller då hade jag en egen vilja över min egen kropp.
Jag var allmän egendom!

Ut kom då en liten kille som inte alls mådde speciellt bra, men det var ju mitt eget fel eftersom jag valt att "gå mot naturen" och själv valt kejsarsnittet.
Vidare var det ok att ifrågasätta och kommentera amningens vara eller inte vara.
De ingen då visste vara att jag grät lika mycket som min son dygnet runt.
Han för att han var hungrig, jag för att jag så gärna ville att det skulle fungera.
Amning som var så "naturligt" att det inte skulle fungera kunde jag då inte riktigt acceptera.
- "Du får kämpa lite mer, det tar tid" m.m. Ja det var sånt alla människor som bra vill väl sa.
När vi tillslut var på väg att gå under hela familjen och vi gav upp amningen blev både jag och min son helt andra personer. Glada, lyckliga och framförallt mätta.
Men då liksom många andra gånger haglade kommentarerna tätt.
Kan ni då tänka er hur det lät 2 år senare då sonen fick bekräftat att det var astma han hade, och när vi 2 år efter de kunde lägga till mjölkallergi på listan.

Även då barnet är ute ur magen är det fritt fram för folk att kommentera allt som har med min kropp att göra. Hur många kilo gick du upp till slut. Hur går det nu, har allt försvunnit?
Jag har nog alltid varit lite "störd" när de gäller detta och därför har jag alltid bara vägt mig vid +et, vid v. 20 och sedan på förlossningen. Sen skiter jag i resten!

Lika dant var det 16 månader senare då lillskruttan flyttat in i min mage, samma visa ännu en gång.
Kommentarer ang min kropp, mina tankar och så handen där på magen UTAN att fråga.
Kejsarsnittets vara eller inte vara dök rätt snabbt upp och nu borde jag väl ändå tagit mitt förnuft till fånga.
Hur var det nu, min kropp och min vilja eller allmän egendom?
Jag är fortfarande evigt tacksam till de få personer inom vården som hjälpt mig både till de beviljade kejsarsnitten men även till den underbara nattsköterska som 1 dygn efter skruttan föddes inte ifrågasatte mig när jag satt där mitt i natten hysteriskt gråtande och bad om att få sluta amma.

Anledningen till att jag nu kan skriva hela den här texten som egentligen alltid funnits där i bakhuvudet någonstans var nog besöket hos barnmorskan för ett par veckor sen.
I mappen hon gav mig fanns en hel bunt med broschyrer, hon tog fram den om amning och frågade lite försynt om det var ok att skicka med den hem.

Denna gång har jag blivit äldre men framförallt har jag lärt mig så mycket om mig själv och jag vet att jag kan om jag vill, jag kan få min vilja igenom, jag har folk som står på min sida och jag behöver inte försvara mina val.
När folk undrar varför jag ska snittas denna gång, säger jag bara som det är.
Jag valde att snittas med de båda andra och nu behöver jag inte länge kämpa för att få som jag vill.
För det var min vilja och framförallt min tjurighet som gjorde att jag då för 5 år sedan vann min 7 månaders långa kamp i denna fråga.
Att jag sedan får lida lite för de just nu gör mig absolut ingenting för jag vann. Även om jag kan känna en uns av dåligt samvete då jag vet att bäbisen där inne kommer få födas alldeles för tidigt.
Men jag vann rätten till min egen kropp och rätten till min egen vilja.
Det betyder mycket!