Inte så illa

De är nog inte så illa som de kan låta.
Men med vakennätter, morronpigga småtroll, en arg, ledsen, trotsig soon to be 5 åring och en i vanliga fall rätt deppig höst på intågande samt liten och ingen hjälpt från min andra hälft så känns de rätt jobbigt med de mesta för tillfället.

Svägerskan har rätt, kanske var det bra att Lillprinsen inte föddes mitt i hösten eller vintern för den delen. Eftersom jag alltid tyckt det varit tynger än vanligt att mitt i en redan jobbig tid få en liten.
Men å andra sidan fick vi en rätt dålig start, först månader av oro medans lillen låg i magen och sen har mest vår tid gått till sjukhusbesök, vägningar, matning, väckning m.m.

När de värsta la sig, gick M på sina värsta veckor på jobbet, 2 dagars ledigt på 1 månad och största delen sena kvällar.
När tillslut den bra veckan med öppningen kom, fanns de tusen saker han bara va tvungen att göra här hemma.

Själv går jag mest omkring med en liten groda på armen, känner mig stressad över att inte hinna någonting. De finns massor med saker jag skulle vilja göra, ännu fler saker jag verkligen borde göra. Ändå hinner jag knappt in i duschen längre.

Planen för helgen är ändrad pga. vårt beslut så de innebär att jag blir ensam med barnen ännu en dag och kväll denna vecka.
Förhoppningsvis kan jag få lite "halvegen" tid på lördag även om jag måste ha med mig Lillprinsen.

Jag har iaf en fin familj och underbara vänner och de värmer!