Älskade vän!

"På stället där vi träffades och lärde känna varandra är det nu bara jag kvar!
Det var påsken 2008 vi började umgås, det var första gången jag höll A i min famn. Ni som inte tror på kärlek vid första ögonkastet, släng er i väggen för dessa två små underbara barn fick mitt hjärta redan vid första mötet. Jag är fortfarande helt såld på dessa små troll som numer har blivit ett till. Det var alltså i Grönfjäll det hela började, detta ledde till ett starkt vänskapsband mellan mig och små trollens mamma som alltid har funnits för mig oavsett vad som hänt.
Det var i fjol till påsk jag insåg att det skulle nog inte bli något mer påskfirande med dessa underbara människor, jag har hela tiden föst bort de tankarna men nu kan jag bara inte låta bli att tänka på det eftersom att påsken närmar sig med storm steg.
Tänk att få åka bob, pulka, skrana och bara få mysa med S.
Tänk att bara få se A gå runt i alla husvagnar och äta godis så att det bara skummar runt munnen.
Jag har tyckt att det varit väldigt tungt varje helg jag varit uppe i fjällen i vinter eftersom att varje morgon jag vaknar och drar upp rullgardinen så förväntar jag mig att mina små älsklingar ska stå i fönstret och vinka åt mig. Men inte ens deras husvagn står där den borde stå.
Tänk hur underbart det skulle ha varit att få 10 hela lååånga dagar tillsammans med varandra!
Nu är det bäst att jag slutar skriva för jag känner att tårarna som stuckit bakom ögonen hela kvällen börjar vara för starka för att jag ska kunna hålla emot dem".

Jag vet inte vars jag ska ta vägen!
När kan vi ses igen?