En vecka, mer än så sägs de att man inte kan vara förkyld.
Jag är nu inne på över 2 veckor och än ser jag ingen direkt klar ljusning.
Hostan är värst, river i hela bröstkorgen och de känns som om en lunga skulle kunna ploppa ut.
På lördag ska jag springa ett terränglopp, ett riktigt roligt lopp som jag sett fram emot länge, ja sen jag anmälde mig i typ april-maj. Det skulle va hemskt tråkigt om jag måste ställa in, men jag är klok nog att förstå att med hosta eller ond hals går det inte att springa alls.
Jag håller mig stilla, äter c-vitaminer, omega 3, d-vitaminer. Hinkar te, lägger mig tidigt, tar en lugn promenad, låter barnen leka lite extra ute på eftermiddagarna bara för att jag ska få mer frisk luft.
Jag gör det jag kan med andra ord och denna gång tänker jag inte träna förrän jag vaknar och känner "Ja, idag orkar jag ge gärnet" ända fram till dess, när tankarna fortfarnade är "hmm undra om de känns ok idag" så ska jag låta bli.
Men lite bugg blir det ikväll ändå.
Än så länge går det väldigt lugnt till på golvet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar