Fortfarande känns de som igår, jag kan fortfarande känna känslan i hela kroppen då M kom hem och berättade vad som hade hänt!
Ändå förstod jag inte vad han sa, inte förrän jag satt på middagen med bästa mammorna och berättade. Då kom chocken, ilskan men framför allt smärtan!
En dag finns man, nästa är man borta!
De va hans val, hans sätt att tackla de hårda liv han fick uppleva!
Jag kan i ett svagt ögonblick förstå, för att i nästa inte se någon som helst rationalitet i vad han gjorde!
Begravningen kommer jag alltid minnas, lika mycke som jag kommer minnas honom som den fina person som han var!
<3 L O V E <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar